"Din gröna liberal från Göteborg"

Rickard Nordin

Riksdagsledamot och Ordförande för Centerpartiet i Göteborg. Ledamot av kollektivtrafiknämnden som tycker att det är alldeles för lite grönt och frihet i Västsverige.

Göteborg| Centerpartiet| Miljö| jobb| Val| Arbetslöshet| Riksdagen| Media| Bostäder| Kollektivtrafik| Stadsmiljö| e-sport| Infrastruktur| Träd| Riksdag| Järnväg| Arbetsförmedlingen| byråkrati| USA| Barn| Cyklism| Personval| Biljettsystem| Energi| Västtrafik

01

nov

Må vi aldrig glömma!

tisdagen den 1 november 2005

Igår kom jag hem från en långweekend i Krakow, en av de mest intressanta städerna i Polen. Alla säger att om man sa besöka något i Polen, är det dit kosan bör styras. Staden är enligt alla utsagor så underbar och vacker och turisterna flockas i stora skaror.

Visst var staden trevlig och mycket vackrare än Warszawa, det kan jag hålla med om, men jag vet inte om den lever upp till det goda rykte den har skaffat sig genom åren. Det finns dock annat viktigt som är runtomkring. Inte långt från Krakow finns två platser som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Först är det de gamla saltgruvorna, som verkligen var värda den ganska dyra (med polska mått mätt) besöksavgiften. Men framförallt, ungefär 65km från Krakow finns en plats, inte något som är speciellt trevligt att besöka. Den lilla polska, smutsiga och deprimerande staden Oświęcim, okänd för sitt polska namn, men världsberömt under det tyska namnet Auschwitz. Ungefär 1,5 miljoner människor misste livet här. Största delen genom gasning, men många föll offer för epeidmier, misshandel och svält. Det bör kanske påminnas om att Auschwitz bestod av tre stycken läger, där juat Auschwitz faktiskt var det minsta. Det är Birkenau, som var det stora, där det allars största flertalet männsikor så otroligt samvetslöst fick ge sina liv.

Det är så otroligt svårt att förstå när man går omkring där som turist, att förstå vad som egentligen hände. Jag pratade med en amerikansk turist lite och hon sa att nu när solen skiner, det är rent och snyggt och inomhus är det nymålat, blir det ännu svårare att förstå hur det var för drygt 60 år sedan på en plats som den. Då var det lerigt, smutigt ohygieniskt och dessutom fullt med tyska vakter som inte gjorde livet mycket mer än surt för de som hade oturen att hamna i koncentrationslägret.

Jag och mina kompisar hade lite diskussioner efteråt om hur viktigt det här är, även om det är väldigt fint och tevligt och man vallas runt av guider, ser jag dte ändå som något som är väldigt viktigt att ha upplevt själv. Väldigt få överlevande från den koncentrationslägret finns kvar i livet numera. Därför är det väldigt viktigt att visa hur det var för andra. Komplexet har i snitt 900000 besökare per år. De kommer för att minnas och försöka förstå hur detta kunde ske, något som inte går att föreställa sig, åtminstone inte för mig. Vem vet dock vad som väntar Europa om 50 år. Just därför att vi inte vet, tycker jag det är viktigt, för nu har jag varit där, jag har sett med egna ögon hur det såg ut och om platsen inte finns kvar om 50 år kan jag åtminstone berätta om den för mina barn och barnbarn, för att de inte ska glömma det gruvliga misstag som de allierade gjorde när de valde att inte se krematorierna som millitära mål för bombningar. Mina barn ska inte heller få göra om de misstag som har gjorts, aldrig mer ska så många männsikor behöva sätta livet till för något så meningslöst, det är det jag hoppas att Auschwitz-Birkenau kan förmedla och föra vidare till kommande generationer.

3

Visa/dölj kommentarer (3)

02

okt

Byggande och arkitektur påverkar!

söndagen den 2 oktober 2005

Undrar hur det här kommer gå?
Skulle jag, Rickard Nordin alltså börja skriva en blogg. Det känns ju helt absurt!
Nåja, det måste ju finnas en anledning och den anledningen är att jag har fått alldeles för mycket tid över just nu. Detta beror i sin tur på att jag just flyttat ner till Warszawa för att studera här ett halvår. Antagligen kommer mycket av det jag skriver präglas av Polen och det faktum att jag befinner mig här. Så också denna första gång. Det kommer att handla om byggandets påverkan på det mänskliga sinnet.

När man kliver av flygplanet och går sedan lämnar flygplansbussen för att gå genom passkontrollen märker man direkt skillnaden mot Sverige. En grå byggnad, en kö och alldeles för många människor i denna enda kö. Var har den svenska effektiviteten tagit vägen? Att öppna en andra lucka är inte att tänka på. Nog har jag stått i kö i den svenska passkontrollen också, men inte alls på samma sätt som denna gång. Incheckningen till de olika flygplanen verkar om möjligt ännu mer kaotisk, små utrymmen där många människor ska försöka köa fram till luckan, istället för stora öppna ytor som hemma. Trots detta verkar ingen bli sur eller irriterad. Det är så det fungerar här och alla är vana vid att det är på detta sätt. Det här kan jag reagera på och det är något som jag stött på ett flertal gånger jag besökt detta vårt södra grannland. Det som fungerar fungerar och det där med utveckling, skaparglädje och innovationer är inte uppmuntrat. Inte för att någon skulle klaga om du kom med en ny idé, men det är inte alls på samma sätt som i Sverige, det är ett helt annat tänkande. Det kreativa tänkandet uppmuntras inte på samma sätt. Nya idéer och förslag tas faktiskt emot med öppna armar, men det är alldeles för få som kommer med de nya idéerna! Överallt i staden ser man byggen av olika slag, eller egentligen, de är inte av olika slag, de är av samma slag fast på olika platser. Det är praktiskt taget endast stora gråa betongblock som byggs. Visserligen är det ju väldigt funktionsdugligt och kostnadseffektivt, men i längden, tror de verkligen att det kommer berika staden som helhet med allt detta? Jag bor själv i en av dessa stora gråa tingestar och jag kan ju inte direkt påstå att det sprudlar energi och verksamhet om vare sig mig eller huset.

Detta är något vi måste vara vaksamma på i Sverige. Tänk först, bygg sedan. Bygg inte bara för byggandets skull utan se till att det finns bra områden där folk kan koppla av och vederkvicka sina själar för det är det som vi i Sverige kan konkurrera med. Människor som mår bra och kan koppla av emellanåt. Det är nämligen det som är grunden tror jag, för att kunna tänka kreativt, att stimuleras och inspireras till nya uppfinningar. Tänk så mycket vi i lilla Sverige har kommit på, antalet uppfinnare per capita måste ju vara bland det största i världen. Nog om det nu, det är ett ämne jag kommer att återkomma till det fortsatta bloggandet, men det får bli en annan dag.

Visst har jag sett betongförorter även i Sverige och det är detta jag är lite rädd för. Jag förstår att det blir billiga och många bostäder av det hela, men för den skull, så finns det ju ingen ursäkt att inte låta en arkitekt se till att det inte ser helt dött och kalt ut. Den utgiften tror jag nog alla byggbolag med lite självaktning klarar av. Jag har sett flera exempel på hur stora och tråkiga hus kan livas upp med lite färg, lite smart tänkande och en bra arkitekt.

Jag kan se samma sak med vägarna här, oj oj oj, jag har klagat på svenska vägar, men här är det ju helt katastrofalt. Jag kan verkligen hålla med dem som säger att en välutbyggd infrastruktur är grunden till ekonomisk välfärd. Det finns inte en susning att en långtradare med Orrefors-glas skulle klara några längre sträckor här och fortfarande ha en last som inte lika gärna kunde köras till återvinning direkt. (Om det nu hade funnits en fungerande återvinningsorganisation här.) De investeringar som görs i den svenska infrastrukturen, både vägar, järnvägar och annat är väl använda pengar, det blir jag mer och mer övertygad om för var dag som går.

Det finns så mycket att fundera på och förundras över här nere att jag skulle kunna på konstant dygnet runt och beskriva, men nu är det nog dags att avsluta det här och se om det finns någon som mot förmodan skulle tycka om att läsa det här och kanske även kommentera. På återseende!

3

Visa/dölj kommentarer (3)