"Din gröna liberal från Göteborg"

Rickard Nordin

Riksdagsledamot och Ordförande för Centerpartiet i Göteborg. Ledamot av kollektivtrafiknämnden som tycker att det är alldeles för lite grönt och frihet i Västsverige.

Göteborg| Centerpartiet| Miljö| jobb| Val| Arbetslöshet| Riksdagen| Media| Bostäder| Kollektivtrafik| Stadsmiljö| e-sport| Infrastruktur| Träd| Riksdag| Järnväg| Arbetsförmedlingen| byråkrati| USA| Barn| Cyklism| Personval| Biljettsystem| Energi| Västtrafik

04

dec

Centerpartiet 100år – finns C om 100år?

lördagen den 4 december 2010

I helgen firar Centerpartiet 100år i Skövde. Jag är där och går på seminarier, föreläsningar, äter mat (köket behöver fila på sin vegetariska meny…) och kommer fira ikväll.

Centerpartiet har gjort mycket bra under de senaste 100 åren. Men frågan är hur Centerpartiet kommer se ut i framtiden. Vad kommer vi fokusera på och finns vi ens kvar som parti om 100 år?

Det finns en del som talar för att Centerpartiet fortfarande har en roll att spela i svensk politik:

  • Det behövs en grön liberal miljöpolitik som inte fokuserar på förbud och straff utan på lösningar som fungerar i praktiken.
  • Det behövs fortfarande någon som kämpar för de mindre företagens väl och ve. När Moderaterna gått mer mot att tänka på arbetarna och strunta i företagen är det viktigt att det finns ett parti som vet varifrån jobb faktiskt kommer och var skattekronorna tas in egentligen. 
  • Det behövs en tydlig liberal röst i svensk politik. Folkpartiet har tyvärr gått mer och mer mot batongliberalism istället för att hålla fast vid sin socialliberalism och där har Centerpartiet en roll att fylla. 

Men det finns också mycket som måste hända om Centerpartiet ska kunna ta den rollen.

  • Man behöver fortsätta föryngrings- och förnyelsearbetet. För första gången på mycket länge var andelen förstagångsväljare som röstade på C i stort sett jämn med valresultatet i stort – något att verkligen bygga vidare på. Men då måste man våga släppa fram unga – det kräver mod och att det satsas. 
  • Man måste fortsätta den politiska förnyelsen. Det är dags att göra upp med integritetsdebatten och återgå till det Öppenhetsmanifest som faktiskt fanns. Det behövs också en liberal integrationspolitik med idéer och förslag – inte bara Sd-kritik. 
  • Man måste våga sticka ut. Att driva på idédebatten i Sverigepå det liberala planet innebär att man ibland också kommer att ha olika åsikter jämfört med de övriga regeringspartierna, men då kan det också vara värt att ta fajten. Centern får inte vara överdrivet rädda för att tycka annorlunda ibland.
  • Det behövs en profilering. Man måste vara bäst på de frågor vi driver. Det går inte att nöja sig med att vara näst bäst på allt (och man kan inte satsa på allt) – det är viktigt att visa på de resultat faktiskt uppnåtts. Samtidigt måste man våga driva debatten framåt och ha visioner om framtiden.
Centerpartiet har potential. Men det krävs jobb för att uppnå den potentialen. Det ska bli ett par spännande år framöver. De kommer vara avgörande för om Centerpartiet finns om 100 år eller om 10år för den delen.


Fler om 100års-jubileet.
Annie, HelenChristian, Inger

0


03

dec

Var är den liberala integrationspolitiken?

fredagen den 3 december 2010

Vem vågar erkänna problemen?

Jag vet, jag har varit dålig på att blogga i höst. Men ibland kan man behöva att igen sig. Förhoppningsvis kanske det är så att den perioden är över nu och att jag ska kunna spendera lite mer tid på tänkande och filosoferande här.

En sak som jag och några vänner har diskuterat på sistone är vad som egentligen hänt med den svenska integrationspolitiken. I svensk politik finns egentligen bara tre lägen –
1) Man vill förbjuda burkor (helst förbjuda människorna också), införa språktest och sätta upp en massa sådana regler.
2) Allt ska vara tillåtet att göra och ingen ska klaga på det vad som än händer, så länge de inte blir hedersmord.
3) Man är Sverigedemokrat och vill kicka ut alla.

Det är de tre rådande stereotyperna enligt debatten.
Men vad har hänt med den sunda inställningen som jag tror att många delar. Den som säger att visst, du behöver inte skaka hand eller visa ditt ansikte, men då blir det svårt att arbeta med vissa saker. Den som inser att om en människa vill begränsa sig själv genom att utföra (eller inte utföra) vissa handlingar, ja då får den människan också ta konsekvenserna av det på ett upplyst och medvetet sätt. Självklart skall ingen nekas anställning eller annat på osakliga grunder, men det kan vara hämmande för företaget om du som anställd inte vill utföra vissa sysslor och då måste det ju trots allt vara upp till företaget att välja om de vill anställa dig eller inte, eftersom det är upp till dig hur du väljer att leva ditt liv.

Det är så intressant för det finns två klassiska föraktande klyschor om människor som kommer hit. De som inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden anklagas för ”att bara gå på bidrag och inte bidra till samhället”. De däremot som lyckas ta sig in och skaffa sig ett jobb, antingen genom att bli egen företagare eller att bli anställd, ja de anklagas för ”att komma och ta våra jobb”. Hur har man då tänkt att de ska agera?

Jag efterlyser någon som vågar ta tag i problemen som finns. För visst finns det problem. Det var Sverigedemokraternas stora framgång, de vågade lyfta problemen. Att deras lösningar sedan är förkastliga, det är utmaningen för de andra etablerade partierna. Att blunda, hålla för öronen och skrika rasist till var och varannan som vågar säga att det finns problem är inte hållbart. Det är dags att våga se problemen, men också att göra något åt dem – inte på Sd:s sätt, utan på det liberala sättet, att låta människor få chansen, att låta dem ta plats och ge något tillbaka istället för att skicka dem tillbaka.

PS. Läs boken Folkhemspopulismen, den ger så otroligt många insikter och är smärtsamt klarsynt när det gäller svenska politikers misslyckande när det gäller att bemöta SD.

0