"Din gröna liberal från Göteborg"

Rickard Nordin

Riksdagsledamot och Ordförande för Centerpartiet i Göteborg. Ledamot av kollektivtrafiknämnden som tycker att det är alldeles för lite grönt och frihet i Västsverige.

Göteborg| Centerpartiet| Miljö| jobb| Val| Arbetslöshet| Riksdagen| Media| Bostäder| Kollektivtrafik| Stadsmiljö| e-sport| Infrastruktur| Träd| Riksdag| Järnväg| Arbetsförmedlingen| byråkrati| USA| Barn| Cyklism| Personval| Biljettsystem| Energi| Västtrafik

18

jun

Myten om arbetskraftsinvandringen i Göteborg

Var det någon mer än jag som upprördes av fallet med Gustavo från Bolivia som hotades av utvisning för att Byggnads inte ville ha honom kvar i landet? De hänvisade till hans lön – en lön som var bättre än kollektivavtalets. Han tjänade 30000kr i månaden som rivare på ett bygge. Det är ofta byggarbetare som är symbolen för arbetskraftsinvandringen och det talas om dumpade löner som ett hot mot svenska jobb och svenska löner. Lösningen enligt facken är att de ska få vetorätt mot nya anställningar. Svenska jobb åt svenskarna är retoriken och den närmast bruna argumentationen politiskt är att det finns mängder av människor som är kompetenta och väntar på ett jobb som en invandrare tar. Urban Ahlin från Sossarna uttryckte det tydligt i en radiointervju: ”-Vi hade den politiken innan Sverigedemokraterna ens fanns!”

Problemet är bara att det inte är sant. LO:s egna ekonomer medger att det är för få arbetskraftsinvandrare för att pressa några löner. De som kommer får i de allra flesta fallen schyssta löner. Och får man inte det, är det ju det man ska attackera, inte att folk kommer hit och jobbar (och betalar skatt). men kanske mest av allt. Man har helt fel i vilka människor som faktiskt kommer hit. I Göteborg finns drygt 1800 personer som kommer från världen utanför EU och är här och arbetar. Det finns faktiskt fler chefer som kommit hit så än vad det är byggarbetare. Utav dessa 1800 personer är det 43st Bygg- och anläggningsarbetare. Det kan jämföras med över 500 dataspecialister och nästan lika många ingenjörer och tekniker. Gruppen vård- och omsorgspersonal är också större än byggarbetarna. Listan kan göras lång. och poängen är att alla dessa människor behövs – även byggarbetarna. De kommer hit, bidrar, betalar skatt och hjälper vårt samhälle framåt. Och det vill facket ha vetorätt mot. Ytterligare ett steg i byråkratin som redan är lång. Det är inget annat än förtäckt främlingsfientlighet och dålig retorik.

arbetskraftsinvandring

Max Gustafsson fångar det rätt fint i sin serie. Fast i detta fallet räcker det inte. Nu ska alla skickas hem om facket får bestämma. De är åtminstone de som ska besluta om någon ska få skapa sig ett bättre liv i ett land med många bristyrken. För mig handlar det om att vi har fötts på olika ställen i livets lotteri – men alla ska få chansen att göra det mesta möjliga av det livet. Den som flyr från fattigdom och svält eller bara vill skapa ett bättre liv för sina barn ska givetvis få chansen att göra det. Precis som 1,1 miljoner svenskar gjorde när de flyttade till Amerika för ungefär 100 år sedan. Det handlar om att vi alla är människor och vi alla är värda en chans. Det känns viktigt för mig och det hoppas jag att fler känner när de röstar i höst. 

0


10

jun

Aftonbadets enkät är ett nytt politiskt lågvattenmärke

tisdagen den 10 juni 2014

Sitter nu och fyller i mängder av enkäter och tusentals frågor. Idag är deadline för Aftonbladets enkät. Satt och fyllde i och gjorde klart. Sen pratade jag med min kollega Emil Källström, som ifrågasatte en hel del av frågorna, vilket kändes både klokt och sunt. Jag gjorde om och följer hans exempel där jag inte svarar på ett antal frågor som handlar om huruvida jag laddat ner olagligt material på nätet, använt narkotika, kört för fort osv. Den som är nyfiken på min eventuella brottsliga bakgrund kan ju själv gå in på Lexbase och se om de hittar mig, eller fråga mina vänner, gamla lärare eller något annat.

AB-enkäten

 

Han skrev det så bra så jag väljer att citera från hans blogg:

Idag var det dags för Aftonbladets enkät. Olika påståenden om jobb, skola och utrikespolitik ska rankas och tyckas till om. Inga konstigheter. Men så kommer den sista sidan, av vilken bilden ovan visar en skärmdump. Här handlar det plötsligt om att svara på frågor om rena lagbrott och djupt personliga frågor om ens religiösa tro. Jag väljer här att inte svara alls på ett större antal frågor. Skälen till detta är två.

Det är inte relevant för uppdraget om jag använde Napster som 12-åring. Dessa frågor har noll bäring på vilken politik man får om man sätter sitt kryss vid mitt namn på Västernorrlands centerlista. Någon kanske hävdar att svaren på dessa frågor visst ger någon djupare förståelse för mig som människa och mina bevekelsegrunder. Ett dylikt resonemang innebär dock ett skarpt sluttande plan. Var går gränsen? Bör jag redovisa för väljarna om jag varit otrogen eller blivit mobbad som barn?

Det höjer trösklarna till politiken. Säg att Aftonbladet får som de vill. Alla framtida riksdagskandidater förväntas av sig själva och andra redovisa varje snedsteg, varje missöde, varje ung-och-dum-situation. Detta kommer tusenfalt förvärra den utveckling mot supergroomade livstidspolitiker vi redan nu ser. Politiker blir en kast och ett livsval. Antingen är du en av de där politikerna eller en av väljarna, alla vi andra.

Precis som Emil känner jag mig som en öppen företrädare för Centerpartiet. Jag är tillgänglig på alla möjliga olika sätt, inte bara i en valrörelse utan hela mandatperioden. Jag lunchar med folk varje vecka som kontaktar mig och jag tycker det är viktigt att vi som makthavare blir granskade för vad vi gör och inte gör, för vad vi har för politiska åsikter och inte. Detta handlar dock mer om att kunna skapa skandalrubriker och politikerförakt. Det gynnar inte demokratin och det gynnar inget annat än Aftonbladets potentiella lösnummerförsäljning. Det hör inte hemma i valenkäter. Den som ändå är nyfiken på vad jag hade svarat får gärna komma till mig i en valstuga, slå en signal eller ta en fika, så ska jag berätta ärligt och öppet – om du som väljare verkligen är intresserad av att veta.

0


03

jun

4 skäl till varför jag vill bli företagare

Att vara politiker på heltid är fantastiskt. Det ger nya kunskaper, möjlighet att påverka och man får träffa spännande personer. Det är på många sätt mitt drömyrke. Jag kandiderar till riksdagen och kommunen igen, missförstå mig rätt, men jag vill inte syssla med politik hela livet. Jag tror det finns fler sätt att påverka världen på. Ett av mina favoritsätt är nog att bli företagare. Jag har en stark lust att leda och driva ett företag, jag vet bara inte inom vad. Om jag ska starta det själv, vad sjutton ska jag syssla med då, och annars – hur gör man för att ta över ett företag? Men det finns så mycket som lockar mig med att just driva företaget på mitt sätt. Jag valde att lista ett par punkter utan inbördes ordning :-)

136-82702

* Jag skulle kunna ha en schysst personalpolitik – ge människor chansen att utvecklas och bli bättre på sitt jobb och samtidigt kunna ha ett familjeliv. Det skulle vara en stor fördel för de som har barn om de varit föräldralediga snarare än tvärtom. Jag skulle kunna vara en del i att skapa ett jämställt samhälle. 

* Jag skulle kunna anställa och lära upp människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Ge personer en väg in och se dem växa och få mer självkänsla och självförtroende. Kunna motverka segregation, utanförskap och ungdomsarbetslöshet.

* Jag skulle vara med och bidra till samhällets inkomster i form av skatter. Att få fler människor i jobb är bland det bästa man kan göra för samhället.

* Jag kan vara en schysst företagare som i så lång utsträckning det går använder mig av miljösmarta och schyssta (Fair Trade odyl) produkter i min verksamhet.

Jag träffade en ung företagare häromveckan som berättade om hur hon och andra unga människor fått en inspirationsföreläsning av en framstående person inom näringslivet. Han hade sagt att företags samhällsansvar är att anställa och betala skatt. Hon och de andra i publiken, som bestod av unga företagsledare hade protesterar högljutt. Det är precis så jag känner – vi har alla ett ansvar och om jag skulle driva ett företag skulle jag ha lite större chans att påverka samhällsutvecklingen åt det håll jag vill att den ska gå. Mot mer jämställdhet, bättre integration och lägre (ungdoms)arbetslöshet. Frågan är bara vad jag ska syssla med?

0