"Din gröna liberal från Göteborg"

Rickard Nordin

Riksdagsledamot och Ordförande för Centerpartiet i Göteborg. Ledamot av kollektivtrafiknämnden som tycker att det är alldeles för lite grönt och frihet i Västsverige.

Göteborg| Centerpartiet| Miljö| jobb| Val| Arbetslöshet| Riksdagen| Media| Bostäder| Kollektivtrafik| Stadsmiljö| e-sport| Infrastruktur| Träd| Riksdag| Järnväg| Arbetsförmedlingen| byråkrati| USA| Barn| Cyklism| Personval| Biljettsystem| Energi| Västtrafik

20

jul

Tack för allt CUF!

söndagen den 20 juli 2014

Nu sitter jag på tåget mot Småland efter att de senaste dagarna har jag suttit ordförande för CUF:s förbundsstämma. Jag sitter med en liten klump i halsen och gråten i ögonen. Tårar av glädje, saknad och kärlek.

Jag har inte varit på stämma sedan jag avgick som 1:a vice ordföande 2011 och det är inte förrän jag kom tillbaka som jag inser vad jag saknat det. Kärleken och gemenskapen som jag upplevt och fortfarande upplever i CUF har jag inte mött i någon annan förening som jag varit med i – och då har jag ändå varit med i rätt många.

Det senaste året har inte varit helt lätt för mig. Mycket har hänt privat med både glädje och sorg. Jag försöker vara en bra pappa, särbo/sambo, riksdagsledamot och distriktsordförande i Göteborg. Och jag försöker dessutom vara en bra chef för de tre anställda vi nu har i Göteborg. Det har många gånger tagit alldeles för mycket tid, slitit hårt på min energi och mitt engagemang och det är inte utan att jag har tvivlar på om det är värt det eller om jag ska göra något annat. Jag har ett par fina kollegor i distriktsstyrelsen i Göteborg, men vi är få och jag har saknat den där känslan av att kampanja tillsammans och kampanja mot ett gemensamt mål som om det inte finns någon morgondag om vi inte når det målet. Jag har saknat CUF.

IMG_1330[1]

Och så får jag chansen att sitta ordförande på stämman. Jag åkte till Bosön med en tanke om att svinga klubban, jobba mycket vid sidan av och sova en del. Dessutom tänkte jag läsa lite och ta det lugnt. Men det blev inte så. Så fort jag kom in i stämmolokalen gick jag in i ”debattmode”. Inte för att jag lade mig i debatten, men jag ville lyssna till varenda sekund. Jag ville lyssna på alla nya medlemmar som gjorde det fantastiskt i talarstolen. Jag ville se de nya ledare som trätt fram under min frånvaro – medlemmar som också var nya för bara några år sedan. Och jag ville känna den fantastiska stämning som är i en stämmosal.

Men det är nog ändå inte det jag mest tar med mig från den här stämman.  För min del är det alla fina ord. Jag har alltid försökt peppa, uppmuntra, hjälpa och lyfta medlemmar som behöver det lite extra. Jag hoppas att jag gjorde en insats även denna gång. Varje ord jag har sagt till er har varit från hjärtat. För mig gjorde de orden skillnad en gång. När jag var ny medlem, när jag var på min första stämma och när jag var i talarstolen första gången. Två av de FS-ledamöter som då peppade mig är fortfarande något av mina idoler. Att då få höra, dels av en nybliven FS-ledamot och dels av en avgående att jag varit och kanske är en sådan idol och någon man ser upp till är otroligt.

För sanningen är att ju högre upp man kommer, desto ensammare blir man. Det är färre och färre som ger uppmuntrande ord och en del av glädjen och känslan försvinner. Jag är så glad och stolt för det ni sa om mig och de kramar, de glada tillrop till oss i presidiet som getts från många under den här stämman blir minst lika viktiga som de där uppmuntrande orden i början av min CUF-karriär. Att få några glada ord, en känslofylld kram eller ett privat meddelande på Facebook betyder så mycket för mig, ger mig energi att fortsätta kampen och gör mig glad ända in i själen. De behöver vi alla även när vi nu lämnat Bosön. Det pratades ibland om att inte prata skit bakom ryggen på folk och det är sant. Men något jag upplever är att vi i Sverige är alldeles för bra på är att ge beröm till folk som inte är närvarande utan att berätta det för dem. Släng iväg ett sms, ett mejl eller en rad på FB till de ni tycker gjort något bra – det gör skillnad.

Nu går vi vidare in i valrörelse och i september vill jag bli omvald. Jag är ju CUF:aren i riksdagen. Kom och praktisera hos mig, hjälp mig med idéer till nya riksdagsmotioner, bjud in mig till kurser och kampanja med mig. För jag behöver er energi och er glädje. Jag vill göra en sjuhelsikes valrörelse. Jag vill bryta 20 år av sossestyre i Göteborg och jag vill göra Sverige lite grönare, lite friare och lite företagsammare. Och att få vara med på CUF-stämman har onekligen påmint mig om varför jag gör det här. Har gett mig ny energi, nya vänner och sett nya politiska stjärnor tändas. För det kan jag bara säga tack och hoppas att jag får vara med nästa år också. TACK!

Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on Facebook0

0